Spänningsromanen De Aderton har tagit mig med på en oväntat rolig resa. Efter att min debutbok släpptes här hemma i Sverige 6 november har boken nu sålts till förlag i tur och ordning i Finland, Norge och Danmark. I samtliga av dessa länder har fler än ett förlag lagt bud. Enligt människor som kan branschen är det mycket ovanligt när det gäller en debut.

Jag rodnar och jublar och försöker behålla ödmjukheten. Oklart hur det går med det. De här citaten från förlagen är ju ingen hjälp där direkt:

”THE EIGHTEEN is a compulsively readable, intelligent and intricately-plotted thriller that delves into the darkest secrets of Swedish and international history. As an investigative journalist himself, Anton Berg really knows what he is writing about and has delivered an astoundingly assured debut that leaves the reader longing for a sequel. Totally unputdownable!”

—Antti Kasper, Acquiring Editor, Otava (Finland)

Norska Gyldendal förlag var dessutom så intresserade att när de hörde att jag planerar en trilogi – slog de till direkt. Också något jag bör vara stolt över, en treboks-deal med ett av de finare förlagen i Europa!

”I really enjoyed reading DE ADERTON. It is an intriguing thriller, very page turning. The story engaged me in what ”could have been true” situations, where some people would do anything for their own benefits and enrichments. I can absolutely see the comparisons to Stieg Larsson and Dan Brown.”

—Siren Marøy Myklebust, Acquiring Editor, Gyldendal Norsk Forlag 

”THE EIGHTEEN is one of the best examples of reviving the Scandinavian crime novel that we’ve read in a long time. In a superb manner, THE EIGHTEEN orchestrates and renews the genre’s best methods, in its portrayal of plot, characters and environments, and the writing is already in this debut on par with legends. For once, the pitch ”Stieg Larsson meets Dan brown” is not only a smart slogan, but an accurate and apt description. And Axel and Stina are two protagonists that we’re already eager to read more about.”

—Andrea Fehlauer, acquiring editor at Hr. Ferdinand/Politikens Forlag (Denmark)

UTÖVER detta har filmbolaget Yellowbird köpt option på filmrättigheter för att utforska möjligheter till film eller TV-serie. Overkligt och såklart underbart roligt!

Boken finns som ljudbok på alla plattformar och går att köpa i bokhandel och på nätet.

Idag släpps konspirationsthrillern ”De Aderton” – äntligen – och jag debuterar officiellt som författare*.

Jag har funderat på det här, vad det innebär att debutera, senaste veckan. Jag har mest gått omkring och velat få ut boken nu. Både ljudbok och den inbundna har varit klar ett tag så jag har varit otålig. Samtidigt har det blivit så stort med bok. Människor hör av sig på sociala medier, som jag inte pratat med på flera år, och säger grattis. Bland vänner, bekanta och familj råder en slags kollektivt upprymd stämning över nyheten om att jag ska bli publicerad.

Jag som gjort hundratals radioprogram. Som nått miljoner lyssnare. Men nu med en bok – blir det plötsligt något större. Något som anses viktigare. Tyngre på något vis.

Fast boken ju egentligen bara är en fantasi och är menad att läsas för det höga nöjets skull.

Jag kan bara förstå det som att respekten för boken som medie är mycket högt. Att man som utgiven författare anses ha passerat ett speciellt nålsöga, att man har blivit utvald. Och det är ju förstås en märkvärdig sak.

Jag hoppas bara att människor som läser kommer tycka om boken. Det har varit roligt (och svårt emellanåt) att skriva ihop historien och människorna som den handlar om.

Bibliotekstjänst har gett den ett varmt välkomnande, kallade den bland annat ”…en oavbrutet fascinerande roman” och det betyder mycket, inte minst som min mamma ofta hade BTJ-häftet hemma och använde det för sina inköp som bibliotekarie.

Igår skrev dessutom Dagens Industri en fantastiskt snäll artikel om boken och kallade den ”…en äkta bladvändare…” som ”…lär bli tv-serie” och spådde att boken ”…tippas bli en bestseller innan jul”.

Overkligt och otroligt roligt.

Boken finns som ljudbok på alla plattformar och går att köpa i bokhandel eller på nätet. Ja jösses.

Ikväll blir det releasefest – bara det gör ju allt större. Vi måste fixa releasefest till nästa säsong av Spår.

*) Ja jag vet att det finns en definition av författare som innebär att man måste skriva minst två böcker för att ha rätt att kalla sig just det, men det struntar jag blankt i. För varje bok har ju en författare. Det lärde vi oss av min lågstadiefröken redan på 80-talet. Och om någon har problem med detta får ni ta det med Gunvor. (Och det vill ni inte, det lovar jag. Hon var av den gamla skolan. Började lektionerna med psalm.)

Den sjätte november i år släpps min första bok. Hur stort som helst!

Köp den gärna – den finns som inbunden bok och som ljudbok på alla plattformar.

Jag är uppvuxen med en mamma som var superbibliotekarie – så mycket att det faktiskt står Bibliotekarie Eva Berg på hennes gravsten. Hon hade dessutom ett antikvariat hemma i vårt hus. Vår bastu blev lager och halva nedervåningen fick bokhyllor. Det kom märkliga gubbar (ja nästan bara gubbar) och gick igenom gamla tummade exemplar av Zola och Flygare-Karlén. På en bokmässa sålde mamma en gång en raritet för hissnade 5000 kronor till en mycket prominent köpare. Efteråt ville mamma nästan inte lösa in checken. Det var en namnteckning hon ville spara. Jag förstod ingenting. 5000 spänn! Mot någon som hette Rausing i efternamn?

Mamma älskade böcker. Hon sa alltid ”slösa inte tid på de dåliga när det finns så många som är bra”.

Det är trist att hon inte får läsa den här boken. Jag hoppas att hon tyckt om den. Att den inte är slöseri.

Så här beskriver Bookmark, mitt förlag, historien:

Skaparen av podcasten Spår debuterar med en konspirationsroman som knyter samman sekler och dess mörka händelser.

Radiojournalisten Axel Sköld snubblar vid efterforskningar inför en dokumentär över ett märkligt samband. En och samme man tycks vara inblandad i tre historiska dödsfall: mordet på Olof Palme, vapeninspektören Algernons påstådda självmord och journalisten Cats Falcks dödliga bilolycka.

Allt börjar som en konspirationsteori, men när Axel Sköld gräver vidare uppenbarar sig kopplingar till ett svenskt konungamord och en dold organisation med rötter i 1700-talet. Sällskapet visar sig vara aktivt än i dag, på de högsta av poster. Och dess medlemmar är beredda att till och med mörda en minister för att få sin vilja igenom och hindra sanningen från att komma ut.

De Aderton är en spänningsroman om mörkermän som gör allt för att bevara sina hemligheter, och en driven journalist vars största mål blir att avslöja dem.

– Anton Berg är en fenomenal berättare. När han nämnde att han hade ett romanprojekt på gång tvekade jag inte en sekund. Och jag är väldigt glad över mitt beslut – De Aderton är en kusligt påträngande historia!”, säger Bookmarks förlagschef Claes Ericson.

Stora ord från Claes! Nu gäller det att leverera men oavsett vad folk tycker och förväntar sig så är det här en historia som jag funderat på under tio års tid och pusselbitar har uppenbarat sig varje gång jag suttit i arkiv och grävt till olika dokumentärer. Det har varit oerhört roligt att få skriva ihop en fantasi baserat på detta och ska bli väldigt spännande att få visa detta för läsarna. Gillar man de radiodokumentärer jag gjort kommer man känna igen sig och säkert förstå varifrån olika ledtrådar är hämtade.

Kära lyssnare!

Vi vill bara skriva några rader, okej, det blir ganska många rader, främst för att tacka er för ett fantastiskt engagemang och för att ni både lyssnar och dessutom vill diskutera och sprida Spår. Det ger oss massor med energi att fortsätta vårt jobb och en känsla av att det vi gör spelar roll.

Ibland spelar det extra mycket roll.

För 2017 var året när Kaj Linna till slut friades. I tretton år satt han fängslad för ett mord han nu är friad och rentvådd från. Spår spelade en viktig roll i detta och det känns så otroligt bra ända in i själen, det här är ett jobb vi för alltid kommer bära med oss. Tillsammans med andra journalister, Kajs familj och en envis advokat gick det till slut att få rätsida på den här historien. Det är en befriande känsla på fler än ett sätt, på ett principiellt plan är det såklart positivt att det lönar sig att stångas mot rättsapparaten.

Samtidigt är det naturligtvis en otäck insikt – ska man få rätt mot staten i ett överklagande av den här typen krävs det en insats utöver det vanliga av media och advokater. Våra domstolar och vår polis klarar inte av uppgiften att självsanera.

Media – och Spår – behövs.

Hittills har Justitiekanslern beviljat Kaj Linna ett förskott på 5,5 miljoner kronor av det skadestånd han kommer stämma staten på.

Tidigare idag skrev Kaj Linna till oss från ön El Hierro där han nu bor att det snart närmar sig 29 december – det datum när han 2016 fick besked om resning av Högsta Domstolen. Ett stort datum – som han inte tänker fira. Han beger sig däremot ut och springer, just nu tränar han för att springa Maraton i februari. Att kunna springa hur långt han vill i en helt annorlunda miljö jämfört med ”Runt runt runt på 60 meter med gråa murar runtomkring” är en stor och påtaglig skillnad i hans nya liv.

***

Vår senaste säsong om Mordet i Norra Förlösa har väckt många lyssnares nyfikenhet. Vi har aldrig tidigare haft så många lyssningar så fort på våra avsnitt, stort tack för det, och välkomna alla nya lyssnare som nu följer och gillar oss på Facebook.

Vecka 46-48 när avsnitt 3-5 släpptes var Spår Sveriges näst största pod. Statistik från Poddindex.se

Vi sammanfattar läget i fallet efter vår granskning längre ner men i veckan har vi haft kontakt med Saras advokat Mikael Nilsson som är mycket intresserad av framförallt förhören/samtalen med Martin som polisen haft. Mikael Nilsson ska dessutom gå igenom alla brev som Martin skickat/fått och som vi gått igenom.

Även Thomas Magnusson, som företräder Martin Törnblad, kommer gå igenom breven för att sedan fatta beslut hur de ska göra med en eventuell resning.

***

När vi sammanfattar hela 2017 är vi också väldigt glada över att ha samarbetat med flera olika fantastiska musiker. Underton gör ju alltid helt otroliga ledmotiv till varje säsong – ni kan hitta flera av låtarna på Ola Wilhelm Tapperts Spotify

I säsong fem fick vi dessutom lov att använda Adolphson & Falks klassiska ”Blinkar Blå” som avslutning i varje avsnitt. Flera av er som hört musiken verkar ha delat vår fascination för låten eftersom den under samma tid ökat rejält i lyssning på Spotify.

Så här skriver Anders Falk:

”Ni har högst troligt medverkat en hel del till den Spotify-siffran och det är vi förstås mycket tacksamma för.

På en av våra spelningar kom några 30-åringar fram och nämnde att dom kommit för att dom hört Blinkar blå på ”Spår” och tyckt så mycket om den. ”

Spårs lyssnare – ni är ju fantastiska!

***

Vi glädjer oss också åt att vi vann hedersomnämnandet i Prix Europa. En otrolig fjäder i hatten för en podcast – vi tävlade mot det tyngsta de stora radiobolagen i Europa hade att komma med och var snubblande nära att vinna guldet också. Vi klippte ihop våra åtta avsnitt om mordet i Kalamark till ett specialavsnitt på 60 minuter (som ni kan lyssna på, finns i vår feed) och om detta skrev juryn så här:

”Special Commendation.

Citation of the Jury:

This was a remarkable feature, based around a podcast-only series which achieved huge audiences and which led directly to the release of a man wrongly convicted of murder. It was a fast-paced and genuinely exciting piece, which took listeners behind the scenes of the journalists´ investigation – and where a singel audio recording became a key piece of evidence in the appeal hearing. The team had taken some of the lessons of hit American podcasts – notably Serial – and used them in a distinctively European format which promises great things for the future of investigative and documentary audio.”

***

Vi hörs igen i säsong 7 – än så länge letar vi fall till den så tipsa gärna!

God jul och gott nytt år till er alla önskar vi på Spår!

***

Sammanfattning – Spår säsong 6: Mordet i Norra Förlösa

Det vi bland annat har kunnat visa under våra fem program – och som framkom i det sista avsnittet, att polisen, trots att de misstänkte den så kallade Skytten inte tog in personen på förhör som misstänkt, trots att de till och med menar själva att Skytten hade ett motiv. Detta icke-agerande är något som flera experter som Spår pratat med varit kritiska till. De ställer sig frågande till hur man kan avfärda någon om man inte utrett alla möjligheter? Det är trots allt, menar kritikerna, ett mordfall där straffen som utdelas är långa och genom att inte ta in Skytten på förhör så omöjliggjorde man att kunna ställa kritiska frågor. Men varför har man då gjort så här? Det yttersta ansvaret ligger hos åklagaren Gunilla Öhlin som inte vill svara på några frågor.

Sara och Martin dömdes till 18 års fängelse. Sara, som inte går att knyta till mordplatsen eller mordtillfället, annat än genom Martins berättelse via Therese Tang. Sara som dessutom också, enligt tings och hovrätt döms på grund av sitt märkliga beteende efter det att hennes pappa försvann.
Sara berättar nu för Spår att hon blivit fysiskt och psykiskt misshandlad, och att hon dessutom skyddade Martin under rättegången för att hon var rädd för honom – om den berättelsen stämmer, skulle det kunna vara en förklaring till hur hon uppträdde.
Men själva mordtillfället då? Att Martin, enligt Sara, ska ha misshandlat henne, förklarar ju inte om hon är skyldig eller icke-skyldig till brottet. Däremot kan man, enligt lektorn Sverker Jönsson vid Juridicum, fråga sig om de bevis man har räcker tillräckligt långt för att fälla Sara för mord. Enligt lektorn Sverker Jönsson vid Juridicum, är det beviskrav som Tingsrätten verkar ställt, så lågt, att om Therese Tang sagt att Martin sagt satt Skytten hade varit inblandad så skulle den personen blivit dömd istället.

Martin pekade ut för Therese Tang var kroppen låg efter det att Göran varit försvunnen i två år – det var ett utpekande som också spelades in. Therese Tang har alltså varit oerhört viktig för själva fallets uppklarande.
Men själva erkännandet som Therese Tang har återberättat för rätten är inte inspelat. Spårs genomgång av rättegången visar på att Therese Tang berättar i rätten hur hon ljuger för Martin och invaggar honom i en falsk trygghet för att få honom att berätta. Ett tillvägagångssätt som, om hon varit polis, varit oaccepterat, då man på det sättet kan påverka personen att berätta så pass mycket, att det finns risk att de kommer med lögner för att tillfredsställa den som lyssnar. Therese Tang vittnar också om att Martin skulle haft romantiska tankar om en gemensam framtid, då han pratat om att flytta ihop, vilket också kan vara en förklaring till att han berättar för Therese Tang; han vill imponera på henne.
Lägg där till det faktum att Martin har en dokumenterad historia av att ljuga, för Spår har Martin för första gången erkänt att det är han som ligger bakom ett förfalskat hotbrev. Samt att han själv säger att han älskar att manipulera och ljuga. Var det Martin berättade för Therese Tang en lögn? Eller 70 procent sant? Eller 50 procent? Och hur kan man basera inte bara ett långt fängelsestraff för mord, utan två, trots den osäkerheten?

Till allt detta kunde Spår också avslöja att Therese Tangs telefon, där själva utpekandet spelades in, förstörts av polisen själva efter det att Martin och Sara gripits.

Som vi inledde det sista avsnittet av Spår med att berätta, så är vår roll att objektivt granska ett fall. Vi går igenom förundersökning, sidomaterial, domar, vi granskar åtalade, vittnen, polis och åklagare. Det handlar inte om att hänga ut någon – utan om att genomlysa de system vi har i samhället så att vi ser hur makten vi tilldelar aktörer inom just systemen, fungerar eller inte fungerar. På återhörande, vid säsong 7. Nästa år.

Igår lanserades den nya podcast-valutan – ett mer exakt och sanningsenligt sätt att kunna mäta hur många lyssnare en podcast faktiskt har. Enligt Poddindex.se där man kan se listan på mest lyssnade poddar, vecka för vecka, är dessa siffror anpassade för att tex inte vara uppblåsta av robot-trafik:

Poddindex är en teknisk mätning där vi filtrerar bort robottrafik och multipla nedladdningar på de poddar som är med på listan, för att få fram en räckvidd och antal lyssningar per podd varje vecka. Detta är ett led för att skapa en större transparens och få bort robottrafik som även kallas för Ad Fraud – det vill säga annonsbedrägerier – med den nya listan får vi fram siffror för Viewability i form av lyssningar.

Oerhört glädjande är ju att Spår återfinns så högt som på tredje plats denna vecka. Vi är mitt i vår säsong om #förlösamordet och det är såklart bra tajming för oss att listan lanseras just nu. Men oavsett detta ser vi att våra siffror som vi kunnat mäta via Acasts eget verktyg ligger helt i linje med poddindex mätning. Hittills har vi nästan 140 000 lyssningar på både avsnitt 1 och 2 – av senaste säsongen. Otroligt roligt att så många lyssnar på en pod som kräver en hel del koncentration för att hänga med.

Listan vecka 45:

Det har blivit en del diskussioner, eller låt oss säga rakt ut: bråk – om detta nya sätt att mäta. En del aktörer förstod tidigt att detta skulle innebära att man fick ”lägre” siffror. De drog sig då ur. Läs mer om den beefen på Resumé

Vi tävlade mot Europas största radiobolag – vi var enda podcast, de övriga 13 bidragen i finalen kom från BBC (3) Tyska Rundfunk (3) Sveriges Radio (2) och Danmarks Radio, Nederländerna, Schweiz, Kroatien och Italien. Vi snubblade på målsnöret och blev tvåa men fick ett fantastiskt hedersomnämnande. Väldigt stolt.

Första gången jag intervjuade Kaj Linna fick jag ett överfallslarm och snabbkaffe i termos. Vi satt i ett grått besöksrum på klass 1-anstalten i Norrtälje och jag häpnade över historien och mannen som berättade den.

2015 – Norrtäljeanstalten

2017 – Stora Salen, Grand Hotell, Lund

I tisdags häpnade jag mer över hur omgivningen förändrats. Kaj berättade samma historia men nu under en gigantisk kristallkrona i Stora Salen på Grand Hotel i Lund. 250 personer, mestadels studenter, satt knäpptysta under den inledande halvtimmen när Kaj Linna med lugn röst berättade om sitt fall, hur han greps utomlands och hur han sen började sin 13 år långa kamp för rättvisa.

Arrangemanget var proffsigt genomfört av Studentafton i Lund, en institution inom föreläsningar som startade 1905. Man har haft samtliga svenska satsministrar på scenen så när jag och Sverker Jönsson, lektor i straffrätt vid Juridicum, Lunds Universitet sen satte oss bredvid Kaj fanns det såklart en viss känsla av historiens vingslag kring oss. Nu var det inte snabbkaffe längre. Överfallslarmet hade bytts ut till ett helt annat slags larm – rungande applåder – efter Kajs första anförande.

Vi samtalade ytterligare 30 minuter och Sverker Jönsson var bekymrad, dels över den totalt ologiska domen mot Kaj, dels över hur lite rättssystemet påverkats av denna skandal.

Den här formuleringen, från tingsrättsdomen mot Kaj Linna 2004, är till exempel mycket klandervärd när man ska döma någon till livstids fängelse, skyldig bortom rimligt tvivel:

”Tingsrätten kan dock inte bortse ifrån möjligheten att NILS varit delaktig i planeringen och lagt skulden på Kaj Linna för att skydda någon annan som eventuellt handlat på NILS uppdrag.”

Jag träffade många Spår-lyssnare också, otroligt kul att prata med er som lyssnat noga och undrar över saker i fallen vi tagit upp, känns som jag aldrig kan sluta prata då 🙂

*

I lördags fortsatte vi samtalet men nu med Stefan Lisinski i centrum. Scenen var Bokmässan och Stefans bok var anledningen.

Det är andra personer som lyssnar nu, en helt annan syn på Kaj Linna och hans fall. 2015 var han fortfarande en av alla dessa fångar som påstår att de är oskyldiga. 2017 är Kaj Linna ett namn synonymt med rättsskandal, rättsröta och ett människoöde som går utöver det mesta.

Det är otroligt roligt att få följa Kaj och den resa han gör nu.

Ni kommer alla att kunna ta del av den när Mårten Barkvall (han var på plats på Bokmässan) är klar med den dokumentär han nu filmar. Bör bli klar under 2018.

*

Andra roliga saker just nu: Spår är nominerade till Prix Europa och det uppmärksammades en hel del – tuff konkurrens i vår kategori, det bästa inom radio från hela Europa, vinner vi där har vi tagit hem det fetaste radiopriset på den här sidan Atlanten. Spännade veka väntar i mitten av oktober.

Och så den här nomineringen – vi är i final i The Lovie Awards – the best of the European internet. Vi tävlar i vår kategori mot BBC och The Guardian, sjukt att nämnas bland dessa mediadrakar men ni som vill får hemskt gärna rösta på oss!

Stefan Lisinski, DNs kriminalreporter har bevakat Kaj Linnas fall i över 10 år. Han var därför den ideale personen att skriva boken om fallet. Det nystartade förlaget Mondial gav honom förutsättningarna och frågade mig om jag kunde tänka mig att skriva förordet. Det tackade jag självklart ja till. Så här blev texten som inleder ”Att ta ett liv – Fallet Kaj Linna & Kalamarksmordet”

Alla vill höra vad han har att säga. Mikrofoner, tv-kameror, samtliga större medieföretag sänder live. Sveriges Television, TV4, Sveriges Radio, Expressen, Aftonbladet. Just där och då, klockan 15:27 tisdagen den 30 maj, är hela nationens blickar riktade mot en man. Kaj Linna. Det är då han tar sina första steg i frihet efter 13 år bakom murarna på Sveriges högst säkerhetsklassade anstalter. 

Men det har inte alltid varit så.

Drygt elva år tidigare, hösten 2005, var det få som brydde sig om den man som dömts till livstids fängelse för mord och grovt rån i Kalamark 2004. Såväl tingsrätt som hovrätt hade funnit det bevisat bortom rimligt tvivel att Kaj Linna var mördaren. Rättvisa hade skipats. Sår kunde börja läka. Fallet läggas till handlingarna.

Men det fanns en person som ändå ville titta närmare på vad som egentligen hänt.

Därför är det inte konstigt att när Kaj Linna står där, utanför häktet i Umeå, omringad av representanter för Sveriges allra största medier, plötsligt avbryter sin improviserade presskonferens, tar ett steg fram, böjer sig ner mot en äldre och kortare man, och med orden ”Stefan jag måste ge dig en kram” gör just det.
Med en lika enkel som självklar gest säger Kaj Linna tack till den journalist som först trodde på hans oskuld och som arbetat allra längst med fallet: Stefan Lisinski.

Det här är ett av de vackrare ögonblick jag varit med om. I historien kring fallet Kaj Linna finns det gott om mörker, tragik, ond bråd död, orättvisa, lögner och jämngrått jävla elände. Om allt detta kommer ni få läsa i boken ni har framför er. Men det finns också enstaka ögonblick av ljus. Värme. Medmänsklighet och förtröstan. Inte sällan är det just Stefan Lisinski som står för dessa ögonblick.

Lite osäker var jag när jag träffade Stefan för första gången. Vi hade påbörjat vår granskning, Martin Johnson och jag, i det som skulle komma att bli en podcast med namnet Spår. Vi hade fått tips av såväl Johan Eriksson som Thomas Olsson, två av Sveriges främsta advokater. Båda omnämns ofta ”stjärnadvokater” och båda hade varit involverade i fallet Kaj Linna. De tyckte samma sak. Det stank.

Ändå undrade jag, när jag satt i vår studio och intervjuade Stefan Lisinski, om inte den här reportern från Dagens Nyheter satt och överdrev. Inte för att han på något sätt verkade vara typen som skrävlar. Tvärtom, han utstrålade lugn och pratade med ord som han verkade välja noga. Likväl undrade jag, och senare även Martin Johnson när han lyssnade på intervjun: Kunde det verkligen vara så illa som Stefan sa? Det lät ju inte riktigt klokt? En man, dömd i två instanser utan teknisk bevisning. Utan att någon sett honom på platsen. Efter alla resningsförsök som gjorts hade ju närapå samtliga indicier försvunnit, ett efter ett. Då återstod ju bara ett huvudvittnes tämligen vaga utpekande, och även den historien verkade vara full av logiska luckor.

Vi bestämde oss för att undersöka Stefan Lisinskis teori om alibi. Jag och Martin hyrde en bil och körde så fort vi kunde mellan huset som Kaj Linna bodde i 2004 och mordplatsen. Vi skyndade fram genom snö som ibland bar och ibland brast. Vi pulsade som bara ett par sörlänningar kan i norrländsk mark och kom så småningom fram till huset där bröderna Lindberg bodde 2004. Vi misslyckades med att hinna på den tid som åklagaren menade att Kaj Linna måste ha klarat för att kunna genomföra brottet. Det sa oss inget säkert om hans alibi. Det var fortfarande möjligt att Kaj Linna kunde ha hunnit utföra gärningen men det gav oss samma insikt som Stefan Lisinski berättat att han själv hade. Varför har man så bråttom till ett brott? Är det ens rimligt att tänka sig att det kan ha gått till så här? När jag några dygn senare låg i min säng och kurerade mig från den förkylning som vår svettiga utflykt resulterat i, var jag övertygad om att Stefan Lisinski dragit helt korrekta slutsatser. Och i och med det var jag också övertygad: Kaj Linna var med största sannolikhet oskyldig till det brott han nu var dömd till livstids fängelse för.

Det kändes mycket tillfredställande att läsa det beslut där Högsta domstolen beviljar Kaj Linna resning i december 2016. Jag minns hur Stefan Lisinski och jag unnade oss en öl efter att ha varit med i Aktuellt på kvällen. Att få en resning beviljad av Högsta domstolen är oerhört svårt och sker mycket sällan. För Kaj Linna var det här det beslut han då kämpat för i över tolv års tid och början på en resa mot friheten.

Men även för Stefan Lisinski var det en stor kväll. Han skriver i boken att han ibland kände sig förtvivlad över att vara så ensam i rapporteringen kring det som han upplevde vara en stor rättsröta. Det blev allt svårare att få in ännu en artikel på temat ”Kaj Linna är oskyldig” i Dagens Nyheter.

Men nu satt vi alltså på den enda bar som hade öppet vid Karlaplan nära TV-huset i Stockholm. Vi var båda glada och försökte förstå vad som skulle ske härnäst. Stefan avbröt sig mitt i ett resonemang för att kolla ett sms. Han läste och tittade sedan upp och log. ”Det är chefredaktören som skriver.” Det är inte alla som får sms från chefredaktören på Sveriges största morgontidning klockan tio en onsdagskväll. Nu var plötsligt Stefan Lisinski DN:s viktigaste journalist.

Ni kommer antagligen förstå när ni läst färdigt boken varför jag tycker att det känns särskilt roligt. Vi har haft många samtal om fallet, Spår har fått mycket hjälp och jag har lärt mig åtskilligt av Stefan. Man har ofta sagt att Kaj Linna är en envis person, men det gäller även Stefan Lisinski. Men träget arbete gav till slut ett resultat som saknar motstycke. Aldrig i modern tid har en person som suttit oskyldigt fängslad i 13 år friats i Sverige.

Stefan Lisinski förstod före någon annan hur illa det var ställt. Han begrep det som åklagaren och domarna borde förstått. I över ett decennium har han läst, undersökt, intervjuat, läst igen, grubblat, och rest land och rike runt för att förstå hur detta kunnat ske. Det han kommit fram till har resulterat i den här boken, och än viktigare, att Kaj Linna friades. Det är på många sätt en häpnadsväckande historia och det är inte svårt att idag förstå att det finns andra poliser som faktiskt skäms över hur den här utredningen skötts.

Stefan Lisinski gjorde det arbete som polisen borde utfört. Med den här boken avslutar han också historien. Det kan inte göras av en bättre lämpad person.

En sista sak innan ni börjar läsa. I samband med att den här rättsskandalen briserat har frågan om ett resningsinstitut eller liknade aktualiserats. Borde vi ha ett sådant i Sverige? Grannlandet Norge och även Storbritannien har sådana institutioner som tar hand om ärenden från personer som anser sig felaktigt dömda. Stefan Lisinski tar inte ställning i frågan, själv är jag försiktigt positiv. Det är tydligt att fallet Kaj Linna visar på problemet vi har med det nuvarande systemet där Högsta domstolen som första åtgärd ber Riksåklagaren att yttra sig. Det har visat sig att Riksåklagaren så gott som alltid finner den aktuelle åklagarens jobb väl utfört och inte finner skäl att bevilja resning. Systemet har alltså uppenbara problem med självsanering och klarar inte av att objektivt granska sina egna domar. I de fall där Högsta domstolen ändå fattar sina sällsynta beslut att bevilja resning är det för att journalister i stället stått för den granskande insatsen.

Men det är inte rimligt att vi har ett system som bygger på att journalister ska behöva lägga ner åratal av arbete och engagemang för att rättvisa till slut ska skipas.

Läs boken och fundera själva. Känns det rättssäkert? Eller kan mer göras för att garantera varje svensk medborgare en rättvis juridisk behandling värdig en sann demokratisk rättsstat?

Anton Berg, journalist

Idag släpper vi ett 60 minuter långt avsnitt av Spår där vi sammanfattar hela vår första säsong om mordet i #kalamark och fallet Kaj Linna.

Det började ju med 5 avsnitt våren 2015, sen ytterligare ett när det historiska resningsbeskedet kom i december 2016 och så två avsnitt kring nya rättegången och frikännandet 2017.

Nu har vi alltså plockat ut de bitar som vi i efterhand förstått varit avgörande – så lyssna gärna igen, man får lite nya perspektiv på hur det faktiskt gick att fria en oskyldig man från ett livstids fängelsestraff – efter 13 år.