För några veckor sen hörde jag den här mannen tala om radioprogrammet han jobbade med:

Robert Smith är en ekonomireporter som gör radio som låter som allt annat än det du tänker på när du hör ordet ekonomijournalistik.

Namnet på föredraget syftar på ett inslag där redaktionen satt ihop en opera för att illustrera finanskrisen bättre och ta tillvara hela radiomediets berättaregenskaper. Ett knep som Robert Smith avslöjade för oss i publiken var att de ständigt letade efter ”the most silly question possible” i alla sina reportage.Ta bort prestigen i alla experter. Hitta personen som historien kretsar kring. Och hitta action! Scener!

Lyssna på deras program här – fullt i klass med RadioLab och This American Life.

Stort stort grattis till Emma Janke som vann årets Susanne Björkmans-stipendiet för P3 Dokumentären ”Verklighetens Lilja 4-ever” – i fet konkurrens med flera P1 dokumentärer. Det visar framförallt hur bra Emma Janke är på att föra fram sköra historier med människor som varit med om det värsta. Hur hon försiktigt men oerhört säkert får oss alla att förstå och känna hur jävliga sexualbrottslingars dåd är. Och vad det gör med offren. Och hur vi aldrig får blunda.

Men det visar också att P3 Dokumentär nu på allvar trätt in i ett finrum där vi kan ”slå” P1 Dokumentärer inte bara i lyssnarsiffor utan också när en jury får säga sitt. Kul!

Det var en mycket mycket fin kväll på Södra Teatern i onsdags. Evenemanget Radiodokumentärerna hölls för andra året i rad och jag håller verkligen med moderator Amanda Rydman (som också är exekutiv producent och suveränt bollplank i P3 Dokumentär) när hon hoppades att det här från och med nu är en tradition.

Jag satt med i en panel där vi diskuterade sanning i våra dokumentärer. Vem får prata och varför? Hur mycket kontrollerar vi storyn som den vi intervjuar för fram? Vems megafon blir vi? Ska brottslingar verkligen få chansen att slingra sig igen – i licensbetalad radio?

Tillsammans med Randi Mossige-Norheim, Lovisa Lamm och Bosse Lindqvist blev det ett – för mig – mycket givande samtal. Vi snackar så sällan med varandra så jag fick massor ut av att lyssna på de andra.

Missade ni så finns hela vårt samtal att se här igen.

Men absolut roligast var att träffa lyssnare efteråt i barminglet. Flera kom fram och snackade detaljer i dokumentärerna jag gjort. Jag ÄLSKAR att få nörda ner mig i sånt snack. Klart det boostar egot – men framförallt är det så kul att höra att ni hör små detaljer som bakgrundsmusik, lite knäppa nyhetsklipp, ja, små saker som jag tänker att det här det är det nog bara jag som fattar, det borde jag nog klippa bort. Men icke!

Tack till er som vågar och vill komma fram och prata!

I söndags sändes min senaste P3 Dokumentär. Den heter ”Den Svenska kuppen mot Scientologerna 1996” och det är den 18:e i ordningen jag producerat. Men den första som någon försökt hindra före sändning.

Storyn i korthet: Zenon Panoussis (bilden) blir arg för att Scientologer försöker stoppa en nätpublicering i Holland. Panoussis lägger ut samma texter, förbjudna att publicera enligt Scientologerna. När hans svenska sida stängs ned av internetleverantören postar Panoussis dokumenten till en rad svenska myndigheter. När de anländer blir de offentliga handlingar. Protester från Scientologerna utbryter. Rättslig strid vidtar. Scientologerna väcker stor uppmärksamhet när de försöker förhindra allmänheten att läsa de offentliga texterna genom att gå ”man ur huse” för att blockera bl.a. Riksdagskansliet. Omöjligt såklart.

Jag tycker att den här historien är otroligt intressant. Det handlar om religionsfrihet vs yttrandefrihet. Upphovsrätt vs offentlighetsprincip. Särintresse vs allmänintresse. Sekt vs sekularism.

Dessutom med några riktigt intressanta personligheter. Perfekt utgångsläge för en P3 Dokumentär alltså.

I början (ja egentligen hela tiden) ville jag verkligen ha med företrädare för Scientologerna. Det är alltid mer intressant att höra båda sidor. Och P3 Dokumentär får mycket uppskattning just för detta. Både av lyssnare och medverkande. Vi gör ett program som ofta uppfattas objektivt och schyst. Och till en början verkade även detta program följa detta mönster.

Bäste Anton,

Mitt namn är Jan Gustafsson och jag fick höra från Gullevi Almgren att du var intresserad av att få kontakt med Scientologi-kyrkan för att ställa några frågor angående ett kommande program. Jag är tillgänglig för att svara på frågor kring detta.

Gullevi Almgren var ansvarig utgivare för Freedom 1996, Scientologernas tidning. Hon hördes ofta i debatten då och var en naturlig första person att kontakta. Nu är hon inte längre aktiv som talesperson men Jan Gustafsson tog alltså över.

Efter att vi bestämt att Jan skulle få frågorna i förväg (med förbehållet att följdfrågor alltid tillkommer) bestämde vi tid och plats för intervju, preliminärt. Efter det gjorde jag en intervju med den danske avhopparen Robert Dam. Det ändrade spelreglerna totalt.

Robert Dam är en människa med ett otroligt levnadsöde. Läs gärna hans bok. Eller hans hemsida.

Han har också en väldig respekt bland Scientologer. I slutet på 90-talet var det på grund av hans höga nivå, OT 5, idag är det för hans många avslöjanden. Så när jag berättade för Jan Gustafsson att Robert Dam var med, och om den kritik Dam riktade mot rörelsen fick jag ett helt annat svar:

Hej Anton,

Som jag berättat för dig tidigare så är jag inte så bekant med detaljerna om vad som hände för mer än 15 år sedan. Dessutom så är det frågor som kräver meningsfulla och fullständiga svar. Inget annat vill jag lämna ifrån mig.

Hade hoppats kunna presentera svaren på dina frågor idag men tyvärr så ser jag att detta inte kommer att fungerar. Behöver helt enkelt mer tid på mig. Så, jag skulle behöva fram till onsdag em på mig. Hoppas detta ändå fungerar för dig.

Ok. Fullt förståeligt. Men min tid började bli knapp. Och inte heller nästa deadline kunde man hålla.

Hej Anton,

Som jag sa via telefon så är jag inte helt färdig med alla svaren men skickar dig de jag har så att du har en möjlighet att läsa igenom dessa.

Jag kommer att återkomma snarast med kyrkan kompletta svar.

Hälsningar

Jan Gustafsson

Som ni ser har vi en korrekt och vänlig ton. Även om jag försöker inskärpa att 2 veckors svarstid är mer än tillräckligt för att ge svar på en fråga av typen ”Har ni en egen säkerhetsstyrka inom Scientologin?”.

Några svar på Robert Dams anklagelser får jag aldrig. Jan Gustafsson slutar helt att svara på mina mail. Inte förrän han, eller någon annan i rörelsen ser min presstext på P3 Dokumentärs hemsida. Då brakar det lös, inte bara i min mailkorg, även två SR-chefer får nu höra från Scientologernas talesperson. Och nu är tonen helt förändrad. Först texten på P3 Dokumentärs sida:

Och så mailet från Jan Gustafsson där Scientologerna nu vill stoppa hela programmet: (Mina fet-markeringar)

Scientologi-kyrkan i Stockholm

Bäste Tomas Granryd,
Detta brev avser en kommande radiosändning producerad av Anton Berg
”Svenska kuppen mot Scientologerna 1996” om Scientologi-kyrkan. Att
döma av presentationen av programmet och de frågor kyrkan har fått avser
programmet att glorifiera Zenon Panoussis handlingar.
Bakgrunden är den att år 1998 blev Zenon Panoussis dömd i brottmåls- och
tvistemålsdomstol för olaglig spridning av opublicerade skrifter tillhörande
religionen Scientologi, i brott mot upphovsrättslagen. Efter att han hade blivit
dömd skapade han, genom riksdagsman Carina Hägg, möjligheten att ha dessa
opublicerade upphovsrättsskyddade skrifter placerade för offentlig visning i
Riksdagen. I tre och ett halvt år, stod scientologer på rad för att skydda detta
material från otillbörligt röjande. Resultatet blev att Riksdagen antog tillfälliga
åtgärder som skyddar opublicerade upphovsrättsskyddade verk från att ”publiceras”
och offentliggöras genom att placeras, t.ex. i Riksdagen. Carina Hägg blev dömd
till böter för medhjälp i Zenon Panoussis olagliga röjande. Vid denna tidpunkt
beslutade Zenon Panoussis sig för att lämna landet.
I februari 2013, bekräftade Konstitutionsutskottet det grundlagsenliga i dessa
tillfälliga åtgärder och har slagit fast att det är konstitutionellt tillåtet att skydda
litteratur som är opublicerade och upphovsrättsskyddade och som av någon
anledning finns i myndigheternas arkiv. Sådan litteratur kan inte delas ut till
allmänheten om det skadar karriären för författaren till litteraturen, eller används
för att förlöjliga eller skada författaren.
I ljuset av detta, skulle man förvänta sig att ett radioprogram, om denna händelse,
skulle ta upp betydelsen av kyrkans seger, föreningen av yttrandefrihet, religionsfrihet,
offentlighetsprincipen och upphovsrättsskydd (ingen lätt uppgift), eller
möjligen om Scientologin själv.

Vi har fått oss tillsänt frågor att replikera på. Några av frågorna som ställts
erkänner det faktum att kyrkan segrade men huvuddelen av de 50 frågorna
gällande fabricerade anklagelser från Panoussis sida.
Mot bakgrund av ovanstående missförhållanden avstår vi från att delta i programmet.
Vi ber dig att instruera producenten om att eliminera det fabricerade innehållet ur
programmet. Vi ber dig också att du granskar, tillsammans med dina egna advokater,
handlingarna som gjorts av Zenon Panoussis och de domar och lagstiftande resultat
som uppnåtts, och jag är säker på att du kommer att förstå varför vi invänder mot det
sätt på vilket programmet presenterats och fortskrider.

 

En kommentar värd att göra egentligen. (Det finns många men pajkastning är ju bara trams.) När ena parten, Scientologerna i detta fall, väljer att inte delta i en intervju utan istället vilja skriva mail (som P3 Dokumentär ska läsa upp) finns det ett demokratiskt problem. Som journalist tappar jag ett viktigt instrument – jag kan inte ställa följdfrågor. Det blir som när journalister förväntas läsa upp dekret från Carl Bilds blogg eller Twitter. Ifrågasättandet sätts ur spel. Det är lyssnaren inte betjänt av. I scientologernas värld där det finns en enda sanning (deras) ska man lösa problemet så här:

Om programmet trots detta kommer att sändas, ber vi dig att framföra följande uttalande
av Scientologi-kyrkan i programmet:
UTTALANDE:
1998 blev Zenon Panoussis dömd i brottmåls- och tvistemålsdomstol för olagligt
spridning av opublicerade skrifter tillhörande religionen Scientologi, i brott mot
upphovsrättslagen. Vid denna tidpunkt beslutade Zenon Panoussis sig för att lämna
landet.
Scientologi-kyrkan stödjer de konstitutionella principerna enligt offentlighetsprincipen
samt upphovsmännens rättigheter enligt internationellt godkända upphovsrättsliga
normer. I februari 2013 beslutade konstitutionsutskottet om att lagen
skapar en korrekt balans mellan upphovsmännens rätt till sina egna skapelser och
offentlighetsprincipen. Detta skyddar alla upphovsmän och offentlighetsprincipen
vilket vi är glada för.
Scientologi är en erkänd religion i Sverige, av Europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna samt av domstolar och regeringar runt om i världen. Religionen
expanderar i en takt snabbare än någon gång i historien, med öppnandet av 37 nya
kyrkor i storstadsområden och kulturella centra, bland annat en ny kyrka i Malmö.
Scientologer världen över bidrar som volontärer i humanitära program, bekämpar de
samhälleliga missförhållandena av drogmissbruk, analfabetism, brott mot mänskliga
rättigheter, kriminalitet, och moraliskt förfall, samt sponsrar ett av världens mest
långtgående och effektivaste organisationers katastrofhjälp. Individer som vill ha
mer information om kyrkan kan besöka vår hemsida på www.scientologi.se.
Med vänliga hälsningar
Jan Gustafsson
för
Scientologi-kyrkan i Stockholm

Något som Sverige Radio inte gick med på. SR är inte och kommer aldrig bli en megafon för makthavare, vare sig de vunnit eller förlorat i rätten.

Har ni läst ända hit kommer ni antagligen uppskatta att höra vad Zenon Panoussis svarar på detta uttalande och de anklagelser som Scientologerna i sin tur riktar mot honom:

Intressant, men föga förvånande. Vad jag kan konstatera
är att de håller fast vid sina gamla tricks[*], men tycks ha
blivit avsevärt mindre aggressiva och mer defensiva än de var
på 90-talet. Vi får väl se det som en posiiv utveckling 😉

Hälsar,

Z

[*] Lögner och sanningsförvanskingar. T ex har jag aldrig blivit
åtalad, än mindre dömd i brottmål, för de där skrifterna. Däremot
blev jag dömd att betala vite i en process som var underdel av
ett tvistemål, men handläggs rent processuellt enligt ordningen
för brottmål.

Likaså hade jag ingenting att göra med Carina Hägg; vi agerade
båda helt självständigt och oberoende av varandra vid olika
tidpunkter och på helt olika sätt. Hon lämnade in till Jönköpings
stadsbibliotek en kopia av de skrifterna som jag hade ingivit till
riksdagen, så det hon gjorde kan knappast ha varit medhjälp till
det som jag då redan tidigare hade gjort. Hon blev dömd 2001 för
självständigt upphovsrättsintrång och inte för något medhjälp
till mig.

F ö blev jag dömd 1998 i tvistemål att betala skadestånd, medan
jag flyttade från Sverige redan 1997. Påståendet att jag skulle
ha flyttat efter att jag förlorade målet i tingsrätten är felaktigt
och ett försök att skapa det falska intrycket att jag flydde undan
lagen. Påståendet att jag skulle ha dömts i brottmål har samma
syfte. Faktum är att jag flög till Sverige för de flesta av de
där rättegångarna, inklusive huvudförhandlingarna i ”det centrala
målet” om vi ska kalla det så, både i tingsrätten och i hovrätten.